Sådär ja, nu har jag kommit hem från en veckas skidsemester (läs: snowboardsemester) uppe i Fjätervålen. Jag hade packat med mig allt, till och med kameran den här gången. Jag hade ett mål och det var att INTE använda mig av kamerans M-läge utan istället våga använda A och S programmen istället. Detta efter att ha läst följande i Joe McNally´s bok:
“om du väljer det manuella läget i din fina kamera bara för att du inte “litar på den”, eller för att du “inte litar på dess mätning”, då kan det liknas vid att äga en Ferrari och bara köra den i stadstrafik”
och jag kände mig träffad vid dom raderna. Jag har alltid kört på M-läge och nu hade jag en vecka att leka med de andra 2 (ja det finns ett P också men det struntar jag i!). Nu blev det ju inte sådär jätte mycket fotografering utan mer 2 eftermiddagar runt stugan och 2 åk en riktigt kall förmiddag. Jag tror det det tog hela eftermiddagen och kvällen för att tina mina stelfrusna fingrar efter de där få bilderna i backen. Lärde jag mig något?
Ja, att det är klurigt att låta kameran få vara med att bestämma i ett vitt vinterlandskap. Bilderna blir gärna överexponerade även fast man försöker kompensera för kung och fosterland. Fick några fina bilder MEN i ett snölandskap kommer jag framöver att gå för det gamla hederliga M-läget. Har du några tips är du välkommen att kommentera nedan.
Bilder kommer att dyka upp under veckan, de kommer att behövas bearbetas lite efter stöket alla dessa exponeringsprogram har åstadkommit. Men något jag har lärt mig nu efter en vecka är värdet av att fota i RAW (eller NEF för oss Nikonister). Att kunna rädda bilder som är på tok för brända och överexponerade är guld värt!
